Då var man där igen, på detta tokiga äventyr som är ett av de mest krävande endagarsloppen i Sverige.
Jag blev tillfrågad av Annika förra året då jag nyligen kört det här loppet. Hon har också småbarn och inte tränat så mycket på några år men ville testa på ett längre lopp.
Annika hade inte kört något långt alls tidigare så det skulle bli intressant, men jag visste ju om hennes styrka inom simningen och att hon kunde mata på bra på löpningen. Hon skulle prova en marathon och en halv ironman tidigare under sommaren så det var bra. Under sommaren hann vi också med runt 10 träningspass där vi provade utrustningen och sprang mycket i obanad terräng.
När vi kom till Sandhamn inför starten så hade vi redan blivit lite nervösa då Annika varit sjuk och precis blivit frisk två dagar innan. Planen var i alla fall att gå ut lugnt och hålla en jämn fart. Annika fick styra farten annars var väl risken stor att jag höll för hög fart på löpningarna.
När vi sprang iväg på första löpningen till stranden var det riktigt skönt, helikoptern låg tätt över hela fältet och det var en vacker morgon. Vi joggade lugnt iväg över de sandiga stigarna, och kom snabbt i vattnet. Vågorna bröt högt och det var en bökig rätt kall simning med ca 16 grader i vattnet, men vi körde på lugnt och jämnt. Det kändes långt till den blinkade lampan på Vindalsön och jag frös och och var riktigt stel när vi kröp upp på de glashala klipphällarna. Vi sprang på lugnt första öarna som är de öar med mycket klippor och sten och när vi nådde Runmarö så kunde vi cabba ner (dra ner över delen av våtdräkten) och springa lite mer avslappnat på stigarna och grusvägärna. Det var molnigt och än så länge inte så varmt i luften.
Vid första vätskestationen på Runmarö låg vi 28a totalt och 5a i mixed klassen, men snart kom flera lag i fullt ös ikapp oss när vi skulle runt Risselö efter 3h. Jag funderade starkt över varför de stressade så, många timmar kvar kan man säga, men så är det ofta med män. Lite svårt och hålla igen på tempot..
Jag visste vad som väntade, för snart var det dags för den tuffa kalla 1400 m simningen och då skulle rätt många försvinna...
Vi höll vårt tempo upp och ner några öar förbi Nämdö 7 km löpning, Mörtö och Mörtöklobb och sen kom tuffa 1400 simning. Simningen flöt på rätt bra även om jag blev riktigt kall sista 200 m så det blev rätt slitit för mig innan vi kom upp på Kvinnholmen, men efter en smaskig Twix var energin på topp igen. Alla lagen som nyligen var ikapp oss var borta igen.
Sen var det lugnare löpning i mer skogsterräng och lite kortare simning och snart var vi på vackra Kymmendö och sprang genom hagar med får och kossor. Därefter kom Ornö med långlöpning 16,5 km där det blev både varmt och jobbigt. Annika kände av en större sträckning i vaden, men hon var grym och bet ihop och vi kämpade på bra och fyllde på ordentligt vid vätskestationerna . Snälla Röda Korset stod också där ute efter 14 km med lite vatten, sportdryck, chips och ostbågar. Sen kunde man följa spåret efter Johan Nykvist i Puppy TS pga alla ostbågar längs vägen innan vi kom ikapp deras mixlag.
Snart var det bara några småöarna kvar och vi sprang och simmade på i ett lugnt bra tempo innan vi crawlade oss upp på Utö. Bara 2,5 km kvar och Annika säger till mig att nu har vi äntligen klarat av det snart. Naturligtvis föll jag då på sista stenen innan grusvägen och skrapade upp höger knä. Inget större sår men rätt komiskt att jag föll enda gången på loppet på sista stenen...
Vi når målet överlyckliga över att ha klarat det och dessutom blivit 4a i mixed klassen (22a totalt på tiden 12h 13min). Vi blir fantastiskt mottagna av Micke Lemmel som ger oss stora kramar och gratulationer.
Det var en fantastisk insats av Annika som höll ett så jämnt tempo och inte verkade visa någon större svacka, och hon som inte ens kört något långt lopp för ett år sen.
För övrigt är loppet helt otroligt, att bara få se hela denna skärgården med alla dess olika karaktärer så nära på detta sett är helt magnifikt och lika kul varje gång och jag längtar redan tillbaka...
/Fredrik
Noteringar:
-Ett annat par som simmade för långsamt blev upplockade av en stor färja typ Tallink på första simningen ” Det var något mörkt brevid oss plötsligt...”
-Ett par från New York som vi lärde känna ”The Honeymooners” var på smekmånad och körde det här loppet.
-Det är inte smart och käka för mycket saltlakrits om man snart ska hoppa i vattnet. Det blev lite jobbigt och simma och tugga...
-Springer du och tittar för mycket neråt så är det svårt och se kablar som går i luften. De kan ge skrapsår på huvudet...
--Ö till Ö loppet innebär att man kör i våtdräkt och löpskor hela vägen den 65 km långa sträckan från Sandhamn till Utö. Totalt 19 öar och 38 växlingar upp och ner i vattnet. Vi hade även en camelbak var med extra gel, simglasögon,kompass, kartor, visselpipa och vattentät mobiltelefon. Jag körde med paddlar men inte Annika.
Vattentemperaturen det här året låg mellan 14-17grader och motvind 8m/s och men även starka strömmar detta år vilket gjorde simningarna rätt jobbiga för många.
För att ställa upp i loppet bör man klara av att simma i höga vågor, kallt vatten, och kunna springa i klippig bökig obanad terräng under lång tid--
--Ö till Ö loppet innebär att man kör i våtdräkt och löpskor hela vägen den 65 km långa sträckan från Sandhamn till Utö. Totalt 19 öar och 38 växlingar upp och ner i vattnet. Vi hade även en camelbak var med extra gel, simglasögon,kompass, kartor, visselpipa och vattentät mobiltelefon. Jag körde med paddlar men inte Annika.
Vattentemperaturen det här året låg mellan 14-17grader och motvind 8m/s och men även starka strömmar detta år vilket gjorde simningarna rätt jobbiga för många.
För att ställa upp i loppet bör man klara av att simma i höga vågor, kallt vatten, och kunna springa i klippig bökig obanad terräng under lång tid--
